Grattis lilla mormor

Idag fyller min mormor år. Tyvärr är hon svårt sjuk i Parkinsson och är så långt ifrån min lilla mormor man kan komma. Saknar verkligen min snälla, roliga och underbara mormor. Ibland glimtar hon till och i några sekunder kan man se hennes verkliga jag i hennes ögon men sen försvinner hon bort till en annan värld. Hon blir tunnare och tunnare och skakigare och skakigare min älskade mormor.
Det går inte att föra en konversation med henne längre.
Ebba och jag åkte och hälsade på henne och grattade henne. Hon lyser upp när hon ser Ebba, säger att hon är söt lilla Ebba för att i nästa sekund fråga om han är en snäll kille.

Livet är hårt. Min morfar gör sitt bästa för att ta hand om sin fru. Det är kärlek det, idag sa han på skämt att vi har ungefär likadant jobb just nu, vi tar hand om varsin bebis. Han skämtade men det är ju faktiskt den bistra sanningen. Det är grymt, han är inte längre hennes man utan hennes vårdare då hon behöver hjälp med allt 24 timmar om dygnet. Tacka gud för hemtjänsten som gör att min morfar klarar att ha henne hemma hos sig!