Det är tur man inte vet vad som väntar i livet. Sista halvåret, eller kanske året känns det som att jag blivit testad till bristningsgränsen. En vän har sagt till mig att man blir bara utsatt för saker som man klarar av. Jag vet att jag en väldigt stark person. Men jag vet inte. Jag tyckte nog att det räckte för länge sedan! Jag har suttit utanför en operationsal i somras och inte vetat om min lilla dotter ska överleva och det var så fruktansvärt att jag inte ens kan prata om det. Nu gick det ju som tur var bra men jag drömmer fortfarande mardrömmar om det. Sista veckan har inneburit brand och klinikbesök med min unghäst. Inga människor skadades i branden och det är ju huvudsaken även om det medför massa av problem. Cassie har brutit sitt griffelben och har lösa fragment i sitt ben vilket innebär operation för henne nere i Malmö så fort hennes sår läkt betydligt bättre. Så först väntar svallköttbehandling här hemma. Pappa följde med mig ner med henne till Näsum i Skåne igår där hon ultraljudades och röntgades. Känns ju såklart jobbigt med op men är samtidigt oerhört glad att det går att göra något. Hon är en helt fantastiskt häst som skötte sig helt exemplariskt både i transport och på kliniken. Men ja, jag är otroligt tacksam för allt jag har! Familj, djur och vänner! Jag brukar inte skriva om dom tråkiga bitarna i mitt liv för bloggen är ett happy place för mig och jag delar med mig av långt ifrån allt. Men ibland så får man perspektiv på saker och ting och livet är så otroligt skört och man måste ta tillvara på varje dag!! Det är så lätt att glömma det!
Igår var det exakt två månader och en vecka tills bebisen beräknade datum. Har knappt hunnit fundera på varken namn eller förlossningen för det har varit så mkt annat sista halvåret. Men jag är så glad och lycklig för denna lilla bebis och längtar så till hon eller han kommer till oss :-)
Så här ser jag ut nu. En tjockis som nästa vecka går in i åttonde månaden. Häftigt!! (Nej jag har varken borstat håret eller sminkat mig, men idag bjuder jag på den nakna sanningen)
Stor kram på er fina läsare och ta hand om varandra!!
8 kommentarer:
Men usch vad du/ni ska behöva gå igenom. Nu hoppas jag det bara går framåt för ER! <3 Kram Therese O
Vad skönt att det gick att operera!! Men jag förstår att det är skitjobbigt.. Men som vi pratade om i söndags.. Bara det finns något att göra så blir man ju tacksam, även om det är en tuff väg att gå så är den betydligt enklare än vad som annars hade varit alternativet!!
Massor av kramar vännen!! Hör av dig om du behöver hjälp med Ebba eller så!!
Tack snälla Thesse! Det hoppas jag med! Kram <3
Ja visst är det så! Hellre op än det andra alternativet. Men nånstans hade man ju hoppats på att benet hade klarat sig och skulle läka av sig själv. Men nu är det bara till att tänka positivt och vara glad att det går att göra nåt!
Stor kram!
Fy vad mycket hemskt! : ( Men blicka bara framåt, efter regn kommer solsken. Hoppas er all lycka till med allt.
Kram Linnéa J
Din vän har rätt! Även om det inte alltid känns så. I perioder är livet inte alls nån dans på rosor. MEN man får blicka framåt och om din dotter är ok efter op o även din häst blir bra så får man försöka leva med det som varit däremellan! Önskar er all lycka framöver ��
Hälsningar F
Tack Linnéa! Ja nu hoppas jag verkligen på solsken!
Kram!
Ja det är väl så, och man klarar så väldigt mkt mer än vad man tror när man inte har något val. Det allra mesta går ju att leva med men inte allt. Men tror otroligt mkt på den positiva tanken och att tiden läker de flesta sår!
Tack för din fina kommentar!
Kram
Skicka en kommentar